Vilken öl ska jag välja? Ja, det problemet är så klart ett minimalt besvär men ändå så måste valet göras. Och efter en lång jobbdag med hög koncentration dyker jag in i kylen och väljer en julöl. Fast inte en sådan där helt igenom klassisk julöl med för mycket sötma och för lite kropp utan en amerikansk Anchor – av årgång 2009 dessutom. Just en sådan öl som man ska njuta i ensamhet och med jobbdagens finstämda glädjetrötthet i kroppen.
Jag har 2011:an också men eftersom Anchor verkar ändra receptet varje år så är det inte så stor mening med att testa dem mot varandra för att se vad lagringen har gett för resultat.
Upphällningen ger ett stort och beige-gul-brunt skum med spänstigt och styvt intryck, det sjunker sakta ned och lämnar efter sig stora stråk på glaset.
Doften är sötbitter; fikon, pepparkakor (om än inte helt färska) svarta bigarråer och en dov och mörk ton som lockar in det hela.
Färgen: brunsvart med röda stick.
Smaken är sötkärv, först en framvällande sötma med stort djup, sedan en sälta som tangerar lakrits. Mörkt bröd, kola med svaga antydningar till rostat och fikonmarmelad och en svag, svag beska som ligger i bakgrunden och lurar.
Det här är en öl i min smak. Fyllig, välformulerad, bastant utan att vara tung. Härligt! Smaken har vunnit av lagringen och är nu mer komplex, mer kontemplativ, mer stillsam. Bra jobbat!
Andra som smakat?
Den doftar riktigt bra men tappar lite i smaken. Synd – Tourtrappist som smakat 2011:an
”Överkryddad” är i alla fall ordet just nu.” – Ofiltrerat som smakat 2011:an
”Ett år till kanske kan göra underverk?” – Ölhunden som smakat 2011:an
Fler recensioner? Du hittar dem här.
Kommentera