Blanche des Honnelles från L'Abbaye des Rocs

Blanche des Honnelles.

På Abbaye des Rocs hemsida finns en film som får mig att vilja flytta till Belgien bums och direkt och börja kartlägga den belgiska ölen. Kombinationen smakfullt och lite egenproducerat får mig alltid på fall och filmen är en fin kombination av just det! Precis som ölen Blanche des Honnelles. Men först, för att inte få några syrliga kommentarer om att ölen är svår att få tag på – den här ölen kommer från en blandlåda sammanställd av importören Brekeriet – och du kommer inte hitta den på ditt vanliga bolag. Men är ni några stycken som vill testa fransk och belgisk öl så är det mödan värt att beställa lådan, än så länge är resultatet lysande!

Blanche des Honnelles var det ja! Vi återgår till ordningen! Bryggeriet L’Abbaye des Rocs, startade 1979 och producerar öl med vatten från egen källa. Honnelle i namnet är floden som går genom byn och alkoholhalten ligger på 6 %. Stilen är belgisk (dubbel) wit – grundråvaran vete men även korn och havre ingår – och den är ofiltrerad, opastöriserad och jäst på flaska.

Färgen är orangegulaktig och lite grumlig, doften lätt örtkryddig, lite jästig och frisk, smaken… ja, smaken är djup! Inte så syrlig som doften antyder utan mer nedtonad, lugn och majestätisk. Fruktig med fina nyanser. Citrustoner, torr, nästan lite pepprig i bakkant och med en snyggt jästig bakgrund. Medellång eftersmak med lite alkoholsötma men utan att den tar överhanden.

Att jag gillar den är självklart, frågan är hur mycket? Är man ute efter en witbier i stil med Hoegaarden hamnar man lite fel, denna är betydligt fruktigare och mer karaktärsstark. Havren hjälper till att runda av smaken och kryddningen är betydligt mer sammansatt än ien vanlig törstsläckar-vete-öl. Men vet man vad som väntar så är det ett givet köp – en snygg, spännande, bra öl i en stil som man inte dricker alltför ofta.

Att Brekeriets blandlåda än så länge håller en hög kvalitet är en underdrift – kolla gärna vad jag tyckte om de andra ölen i lådan.

Blanche des Honnelles med glas.

Thiriez bryggeri i tre varianter

Biobière från Brasserie Thiriez.

Det var ganska självklart. Som frankofil och smakjägare, som malmö-älskare och entreprenörsfantast. När Brekeriets tre bröder berättade att de var på gång att plocka ihop en blandlåda med franska och belgiska öl så var utgången given; jag skulle beställa en. Den lanserades i februari och sedan dröjde det några veckor innan jag slog till och ytterligare någon vecka innan den hämtades hem men i förra veckan så kom den.

Det kanske låter löjligt men när jag öppnade lådan så var jag liksom tvungen att göra det i lugn och ro, det var en känsla som påminde om barndomens samlarglädje av klistermärken och nyckelringar, när man fick sitta ned och kolla igenom samlingen och känna den där känslan av överflöd och total fokusering. Det är så en hobby ska kännas…

Dessutom, jag har intervjuat bröderna Ek och hört om deras väldiga krav på kvaliteten på det som de importerar, därför var förväntningarna höga när jag bestämde mig för vad som skulle avnjutas först.

Och de infriades! Det lilla franska bryggeriet Thiriez ligger i en by med det omöjliga namnet Esquelbecq och har varit i farten sedan 1996. De brygger kontinuerligt 8 olika öl och har några riktiga klass-öl i sin portfölj.

Den enklaste och kanske mest ordinära av de som jag än så länge smakat är deras La Biobière. En oklanderlig öl bryggd på ekologiska råvaror med en lätt kropp och en svag beska. En sommaröl med fin kolsyra, en balanserad smak och lätt gul färg. Klart godkänd!

La Blonde d'Esquelbecq.

Annat är det med La Blonde d’Esquelbecq, den är mer än godkänd! En ale i belgisk stil med en skimrande orangegyllene, ogenomskinlig färg. Doft av jordiga, syrliga, nästan lite peppriga toner – äpple? – och en kolsyra som är livlig och pigg. Smakar av jäst och äpple, lång eftersmak, härlig komplexitet och väldigt, väldigt trevlig! En ny favorit, utan tvekan.

 

L'Ambree d'Esquelbecq.

Och då har jag ändå sparat det bästa till sist. L’Ambrée d’Esquelbecq är en av de bästa öl som jag druckit på länge. En ale i kopparfärg som landar i glaset med ett fint, högt och smakfullt skum. Doften är maltig och snyggt balanserad med äpple och päron, mustig, dov, nästan lite cideraktig i det där ogreppbara, tunga tilltalet. Smaken fortsätter i samma stil med en dov, jordig, komplex, snygg och nästan lite druv-sökande underton. Allt kombinerat med en lätt, livlig kolsyra som gör att de tunga dragen får en perfekt partner. En riktigt bra öl! Helt i min smak.

Klart kul att testa, lådan kostar omkring 840 kronor, den innehåller 24 öl, två av varje sort och den är än så länge klart köpvärd. Jag har 9 kvar att testa, det blir kul att se om de landar på samma smak-nivåer. Bryggerierna är förutom brasserie Thiriez, Theillier och Abbaye des Rocs.

Öl till lamm i dillsås

Nils Oscar God Lager.

Musikern, kocken, sjöfararen, tvåbarnspappan och bloggaren Frederik Zäll brukar ju alltid ge dryckestips till sina recept men när han nu ger oss ett klockrent lamm i dillsås-recept så har han omedvetet eller inte utelämnat öl-rekommendationen. Jag tar det som en direkt uppmaning så här kommer öl-kombinationen som funkar fint till lamm i dillsås.

Lamm i dillsås innehåller en ruskigt trevlig balans mellan sötma och syrlighet, dillen och moroten samsas med ättikan och grädden gör att såsen blir rund och mjuk. Därtill lammet med dess lite dova smakregister.

Husmanskost alltså… Normalt sett skulle jag sikta på en klassisk lager. En varsam maltbotten tillsammans med en lätt till medelfyllig beska och lite större kropp än normalt för att stå emot gräddigheten. Varför inte en av de bästa lagerölen som görs i Sverige, Nils Oscars God Lager? Den har en liten större sötma som går åt honungshållet, har en medelbeska och är alltid i balans! En klassiker!

Eller så kanske man vill dra sig åt Göteborgshållet och para lammet med Lager no 1? Dugges gör ölen som har en lite tydligare humleprofil och mer örter i smaken. Inte så dumt med dillen i såsen.

Du tycker lageröl är lite tråkigt och förutsägbart? Men varför inte ta en veteöl då? Med dess syrlighet, dess friskhet och dess ofta fylliga kropp så är det en superb matdryck, inte minst till lammets söta, syrliga komposition. En favorit är La Trappes variant med tydliga jästtoner och lite citrus i smaken. Snygg och god!

Hoppas något passar! Och att Frederik Zäll nu inte tar illa upp över rekommendationen!

Du har väl inte glömt att stödköpa?

Just det, Dupont Saison var det ja! Kom nu ihåg att köpa en flaska eller två nästa gång du ser den i hyllan. Inte bara för att det är en förbaskat fin öl som ska vara kvar på hyllorna utan också för att se om det går att använda den berömda konsumentmakten för att se till att en ölklassiker stannar kvar på hyllorna. Du kan läsa mer om det här!

De Molen på Monks

Vad sägs om att dricka världens bästa öl? Bryggd av världens bästa bryggare? Du har chansen när Monks Porterhouse i Gamla stan i Stockholm just nu kör en liten festival med tema Brouwereij de Molen där Olivier Menno är bryggare.

Nästan alla öl som han står bakom får skyhöga poäng när ölälskare bedömer dem och dessutom har Monks letat fram en rejäl laddning – de har till och med fler öl än vad bryggaren själv har i sin bryggeripub! Hur nu det går ihop?

Kolla listan på ölen här!

Köp din öl på nätet

Vad sägs om att köpa öl på nätet och få det hemskickat till din egen brevlåda? Inte så dumt, eller hur? Klicka här så hittar du ett antal bra butiker för dina ölköp – lycka till!

Läs mer: Testa en riktigt bra öl från Sigtuna Brygghus

Läs mer: Motörhead och öl går bra ihop 

Saison Dupont – en symbol

Ja, vi pratar ju om en enda öl här på Öl med mera, eller hur? Du vet den där belgiska ölen som håller på att glida bort från Systembolagets hyllor och som på något sätt får bli en symbol för ett systems brister. För hur är det nu; är det så smart att vi har 20-25 liknande lageröl bara för att det är de som säljer mest? Vore det inte smartare om vi hade en butik som siktade på att visa bredden i bryggarvärlden och åtminstone visade upp de grundstilar som finns?

Jag vet vad jag tycker och om du vill vara med och tycka kring detta så är det bara att ge sig iväg till forumet på BeerSweden där det just nu initierats en diskussion om vad som ska finnas på bolagets hyllor och hur det ska gå till. Frågan är väl inte död direkt…

Dessutom; Saison Dupont flyttas inte ned i kategori T9 förrän i april och det finns ett sätt att se till att den stannar kvar och det är konsumentmakt. Köp en flaska när du är på Systembolaget nästa gång. Har du inte smakat den så ska du definitivt göra det och har du smakat den så vill du göra det igen, garanterat. Enligt statistik från Systembolaget så har den sålt ungefär hälften av vad den behöver sälja för att stanna kvar under perioden juli-december – låt oss tillsammans öka på den försäljningen!

Tournay Noire från Brasserie de Cazeau

Tournay Noire från Brasserie Cazeau.

Inspirerad av Saison Dupont-inlägget letar jag febrilt efter Belgien i lådorna och inser att det inte är det lättaste. Till slut hittar jag en flaska Tournay Noire, vackert mörk med svartblå etikett och kralliga 7,6 procent vilket så klart är på tok för mycket för en matlagningsöl men ska det vara Belgien så får det bli Belgien.

Stilen är stout och i glaset landar en coca-cola-färgad dryck med en enorm skumkrona som lever länge. Skummet är julmustfärgat, väldigt kompakt och lämnar mycket rester på glaset – stora gardiner och dessutom kratrar på ovansidan av vätskan.

Doften. Först en doft av rått kött och lite svag frukt men efter hand som ölen glider upp mot 10-12 grader så blommar den ut, bjuder på mörkfruktig sötma och maltig ryggrad.

Smaken. Låga kaffetoner inbäddad i en medelfyllig sötma, lite rostat men med sötman som grundsmak. Körsbär. Svag marsipan. Lite oljig. Lång och trevlig eftersmak där de rostade toner spelar snyggt med det söta.

Välgjort och kompetent men lite för söt för att passa mig helt och hållet. Gillar mer det torra i stilen.

Cazeau är ett bryggeri med lång historia och har anor sedan minst 1700-tal, de producerar ett antal öl med bra omdömen. Tournay Noire lanserades på Systembolaget i höstas men verkar inte finnas kvar – inte ens i beställningssortimentet. Om nu inte SB:s hemsida har fått fnatt, den har varit lite instabil på sistone.

Bland svenska bloggare har de fått blandad kritik för sin Noire;

”En tunn och rätt ointressant öl. Kan tänka mig att vissa uppskattar den mer än jag. Inte imponerad.” – Ofiltrerat

”Eldig karaktär med rostade undertoner i malten. ” – Blog me a beer

”Jag gillar den här ölen eftersom den är så lätt och enkel men ändå har en stor komplexitet i smaken.” – Pilsner.nu

”Cazeau Tournay Noire är ett trevligt öl och på stouthyllan tillför hon onekligen någonting alldeles nytt. I sitt utförande är hon både komplex och kraftig. Vassa armbågar? Jo tack!” – Tryffelsvinet

”Smaken är mjuk och len. Chokladkaffegrädde och lite crème brulee med lingon.” – Bière de Per

 

 

Låt oss rädda Saison Dupont tillsammans

Saison Dupont i närbild.

Det här blogginlägget är en ren rip-off. Det är lika bra att jag säger det direkt. Och rip-offen kommer från Darren Packmans inlägg på BeerSweden – det är så bra, så välformulerat, så vackert – så jag måste få dig att läsa det. Och agera utifrån det. Men läs det här inlägget först.

Det handlar om Saison Dupont. En fantastisk fin liten öl som du då och då passerar på Systembolaget där den står bland de andra på ”icke-lager-volym-öl-utrymmet”. Förmodligen ser du etiketten eftersom den utstrålar klass och stil och gamla traditioner men det räcker inte. För du går förbi. Du köper den inte. Du väljer en annan öl. Och du gör fel.

Ja, du gör fel. För nu har Saison Dupont hamnat i kategorin T9 enligt Systembolagets klassificeringar. Och T9 är, för att citera Darren, ” A kind of ‘God’s Waiting Room’ for beer if you will.”  T9 är klassen som innebär att Systembolaget inte måste garantera någon plats alls för den någonstans men att den finns i det ordinarie sortimentet. En klass som gör att många bolag inte tar in den vilket gör att många inte ser den vilket gör att ingen köper den vilket gör att….. Den försvinner. Den försmäktar. Den dör.

I många fall spelar det ingen roll. I många fall gör det ingenting att en öl försvinner från hyllorna eftersom den inte bidrar till bredden. Men här spelar det roll. För Saison Dupont bidrar till bredden. Den gör att Systembolaget blir en bättre butik eftersom den är allt det där som din vanliga volymöl inte är. Den är personlig, den är kvalitativ, den är smakrik, den är perfekt till väldigt mycket mat och den är…. väldigt charmig. Och det är inte den där standardlagern som du brukar plocka 6 burkar av på torsdagskvällen, den är bara lite smak och mycket alkohol och tämligen meningslös. Och den ingår i en stil, saison, som du inte hittar i vanliga fall på bolagets hyllor. Och försvinner den så försvinner lite av artrikedomen bland öl och det är…. trist. Som fan.

Tror du mig inte? Tvivlar du på mina ord? Du får gärna göra det men testa först. Köp en flaska Saison Dupont och smaka och säg sedan på fullt allvar att du ångrar dig, att du hellre köper en vanlig volymöl för att den är… bättre? godare? roligare? snyggare? Det kommer inte att hända.

Nej, jag brukar inte säga till människor vad de ska göra, jag är alltför mån om deras personliga smak och dess rätt att existera men denna gång gör jag det. Ni är alltför många som missat en liten fin öl och det tycker jag är synd. Väldigt synd.

Inte bara för dig personligen utan för Sverige som öl-land. För Systembolaget som monopol-leverantör av våra alkoholhaltiga drycker. Och för en stilfull och finfin öl till ett vackert pris. Vad den kostar? 23 kronor och 90 öre. Och nej, det är inte dyrt. Det är billigt. Eftersom det är mer smak och mer upplevelse och mer känsla och mer tradition i varje centiliter än vad det är i öl som kostar hälften så mycket.

Bra. Nu släpper jag dig till Darren Packmans blogginlägg som är mer kärnfullt, mer välformulerat, mer underbyggt än det här känslofyllda inlägget. Men kom ihåg, testa en flaska. Du kommer inte ångra dig.

”So is this really the end for Saison Dupont in Sweden? Are we listening to the death rattle of a classic beer? Well that’s up to you and me to decide. Only by buying the occasional bottle at our local stores will we keep in from slipping into oblivion.”

 

Recension: Caracole Ambrée

Caracole Ambrée.

Alla öl från det belgiska bryggeriet har någon form av snigel på etiketten. Det tänker man inte på första gången men efter att ha sett några olika så ser man mönstret och blir nyfiken. Så klart.

Det visar sig att namnet, Caracole, är namnet på en snigelsnäcka och att det är därför som man konstnärligt monterar in snigeln på kreativa vis i sina etiketter. Så var den nyfikenheten stillad!

Vi befinner oss alltså i Belgien med dess särskilda varianter av öl och dessutom i södra Belgien i närheten av Frankrike. Hos det lilla men prisbelönta och inte särskilt kända bryggeriet Caracole som startade sin verksamhet i början av 90-talet. 1990-talet that is.

Det börjar vackert när man häller upp Caracole Ambrée, en gulbrun, bärnstensfärgad klar vätska som kröns av ett högt skummande lock med medelstora bubblor. Skummet ligger kvar länge och är vitgult.

Doften är syrligt frisk med lite gröna, omogna äpplen på toppen. Lite jästigt och lite spritsigt med syrliga, röda bär.

Smaken är så där gäckande och komplex så att man slits mellan olika noteringar och verkligen får dra smaken ur ölen. Inte dåligt på någon sätt utan bara intensivt i hjärnvindlingarna innan man hittar rätt. Den är syrlig med röda bär, bitterjästig och skönt murrig, lite svampig mitt i allt det syrliga och väldigt väl sammansatt.

Sammantaget en väldigt välgjord variant som på ett typiskt sätt visar en belgisk ale i en normal variant. Inte enkel, inte exravagant men klart värd sina pengar. Som är 26.50 kronor. För 33 centiliter. Med en alkoholhalt på 7,5 %.

Andra som testat: Tour Trappist, Ofiltrerat, Ölhunden, Karlströms malt, Beer-naise, The Belgian Beer Odyssey, Belgian Friday.

På Ratebeer och BeerAdvocate och Iglaset.