Höjd fransk ölskatt skapar bryggarprotester

Frankrike är väl vinets land? Jo, men även ölets land. Där finns fantastiska små bryggerier med fantastiska öl – du kan läsa om några av dem här – och nu är de förbannade! Bryggarna alltså, inte ölen.

Varför? Jo, för att presidenten Francois Hollande har bestämt att skatten på öl ska höjas med 160 %. Skälet är beundransvärt – det handlar om att få fram mer pengar till vård och omsorg men inte desto mindre så blir bryggarna arga – vilket man kan förstå.

Enligt beräkningar från bryggarnas branschorgan iFrankrike så räknar man med att ölpriserna ska öka med 20 % och det kommer att leda till minskad försäljning. Samtidigt så visar siffror att försäljningen av öl i Frankrike har gått ned med 6 % sedan 2008. Så Frankrike kanske är ett vinland i vilket fall?

Skälet till den aviserade skattehöjningen är den ekonomiska krisen i Frankrike – presidenten måste se till att budgeten går ihop helt enkelt. Och då kanske man måste ta in pengar från en relativt sett onödig konsumtion även om det drabbar ambitiösa hantverksbryggare?

Läs mer: Thiriez och Theillier brygger fantastiska franska öl

Läs mer: Åbro startar nytt bryggeri – i Sydafrika!

 

En snygg sommaröl

Etoile du Nord från Brasserie Thiriez.

Ja, det är sommar! Trots att det finns de som hävdar att det är höst… Och om man är sugen på något extra gott så kan denna Etoile du Nord vara ett fint val. Visst, den finns bara i en blandlåda men de andra ölen i samma låda går inte av för hackor…. Testa!

La Bavaisienne Ambrée från Brasserie Theillier

La Bavaisienne ambrée från Brasserie Theillier.

För några veckor sedan var jag väldigt glad över La Bavaisienne Blonde från Brasserie Theillier. Nu har turen kommit till bryggerikompisen La Bavaisienne Ambrée och det är också en rolig bekantskap. Vill du veta mer om bryggeriet så kolla recensionen av den blonda – här kör vi direkt på med smaker, färger och dofter. Och med fakta: detta är en öl som finns i en blandlåda från importören Brekeriet.

Färgen är kopparbrun med röda stick, skummet vitt med bruna nyanser, det sjunker ned på några minuter med små rester kvar på glaset.

Doften? En lätt maltsötma med fruktiga toner; äpple, citrus, jäst och lite kryddor.

Smaken? En i förstone överväldigande sötma med lite lätta rostade toner. Klara jästtoner, kryddor som friskt stagar upp det söta, karamelliga och väldigt fylliga intrycket. Torr avslutning mitt i det söta och en lång, fortfarande ren eftersmak med små pigga kolsyrebubblor som känns friska.

Absolut, en fin öl! Den maltiga sötman gör att man måste skärpa sinnena för att hitta balansen men ölen vet vad den gör och bryggaren vet vad den håller på med, inte tu tal om annat. Skulle jag behöva välja skulle jag sätta Blonden före Ambréen men nu är det lyckligtvis inte så – jag får ju testa båda!

Och just det, det är feltryck på etiketten, den blåa varianten är ambrée även om det står blonde. Så kan det gå! Ölen märker ingen skillnad!

La Bavaisienne Ambrée.

La Bavaisienne ambrée 2.

 

La Bavaisienne Blonde

La Bavaisienne blonde.

Visst dricker man ölstilen bière de garde för sällan? I dessa tider då altbieren har gjort comeback, då kölschen säljs i volymer, då saisonen får ett upprop för räddning och det till och med finns en kellerbier på bolaget – då är det klart att bière de garden ska få en renässans!

Och låt oss vara tydliga med en gång – skulle jag blindprovas på denna öl skulle jag inte kunna pricka den ens under hot om kalla bad, jag är alltför odrucken på stilen och alltför fantasilös i mina gissningar. Har jag ens druckit någon bière de garde förut? Förmodligen. Kommer jag ihåg det? Nej.

Så, stilen är relativt okänd men det handlar om lagringsöl som traaditionellt sett gjordes på tidig vår innan det blev för varmt för ölbryggning och innan andra sysslor tog över på lantbruket. Namnet vittnar om att vi befinner oss i fransktalande länder, bière de garde betyder lagringsöl, och just detta bryggeri ligger i norra Frankrike och ölet är hantverksbryggt så det sjunger om det.

Bryggeriet startades 1850 och ligger på en liten gård i den lilla byn Bavay, därav namnet Bavaisienne, och bryggaren själv är sjunde generationens bryggmästare. Ja, öl är kultur, även i Frankrike! Att denna öl finns i Sverige kan vi tacka bröderna Ek på Brekeriet för, det är de som nosat upp denna pärla och säljer den som en del i en blandningslåda – väl värd att ta hem och testa. Ja, jag har testat några nu – här är exempel från brasserie Thiriez och L’Abbaye des Rocs.

La Bavaisenne Blonde då? Jo, det är en öl som landar i glaset med en orangegul lättlätt disig färg och ett vitt skumhuvud med hög höjd. Doften är maltigt söt med stora nyanser, en torr stramhet som lurar bakom den näst intill småkaksdoftande sötman ungefär som att du bakat kolasnittar för en timme sedan och sedan raspar lite citronskal därefter. Sött och lite friskt.

Smaken håller vad doften lovar, en fyllig maltrygg med lätta örtkryddiga inslag, en fint nyanserad humlebeska som perfekt balanserar sötman och gör att ölen inte på något sätt faller över i det söta. Torr eftersmak.

Ett klassöl. Från norra Frankrike. På 25 cl-flaska. Den här vill jag kunna köpa styckevis på mitt lokala bolag. Kan vi fixa det?

Thiriez bryggeri i tre varianter

Biobière från Brasserie Thiriez.

Det var ganska självklart. Som frankofil och smakjägare, som malmö-älskare och entreprenörsfantast. När Brekeriets tre bröder berättade att de var på gång att plocka ihop en blandlåda med franska och belgiska öl så var utgången given; jag skulle beställa en. Den lanserades i februari och sedan dröjde det några veckor innan jag slog till och ytterligare någon vecka innan den hämtades hem men i förra veckan så kom den.

Det kanske låter löjligt men när jag öppnade lådan så var jag liksom tvungen att göra det i lugn och ro, det var en känsla som påminde om barndomens samlarglädje av klistermärken och nyckelringar, när man fick sitta ned och kolla igenom samlingen och känna den där känslan av överflöd och total fokusering. Det är så en hobby ska kännas…

Dessutom, jag har intervjuat bröderna Ek och hört om deras väldiga krav på kvaliteten på det som de importerar, därför var förväntningarna höga när jag bestämde mig för vad som skulle avnjutas först.

Och de infriades! Det lilla franska bryggeriet Thiriez ligger i en by med det omöjliga namnet Esquelbecq och har varit i farten sedan 1996. De brygger kontinuerligt 8 olika öl och har några riktiga klass-öl i sin portfölj.

Den enklaste och kanske mest ordinära av de som jag än så länge smakat är deras La Biobière. En oklanderlig öl bryggd på ekologiska råvaror med en lätt kropp och en svag beska. En sommaröl med fin kolsyra, en balanserad smak och lätt gul färg. Klart godkänd!

La Blonde d'Esquelbecq.

Annat är det med La Blonde d’Esquelbecq, den är mer än godkänd! En ale i belgisk stil med en skimrande orangegyllene, ogenomskinlig färg. Doft av jordiga, syrliga, nästan lite peppriga toner – äpple? – och en kolsyra som är livlig och pigg. Smakar av jäst och äpple, lång eftersmak, härlig komplexitet och väldigt, väldigt trevlig! En ny favorit, utan tvekan.

 

L'Ambree d'Esquelbecq.

Och då har jag ändå sparat det bästa till sist. L’Ambrée d’Esquelbecq är en av de bästa öl som jag druckit på länge. En ale i kopparfärg som landar i glaset med ett fint, högt och smakfullt skum. Doften är maltig och snyggt balanserad med äpple och päron, mustig, dov, nästan lite cideraktig i det där ogreppbara, tunga tilltalet. Smaken fortsätter i samma stil med en dov, jordig, komplex, snygg och nästan lite druv-sökande underton. Allt kombinerat med en lätt, livlig kolsyra som gör att de tunga dragen får en perfekt partner. En riktigt bra öl! Helt i min smak.

Klart kul att testa, lådan kostar omkring 840 kronor, den innehåller 24 öl, två av varje sort och den är än så länge klart köpvärd. Jag har 9 kvar att testa, det blir kul att se om de landar på samma smak-nivåer. Bryggerierna är förutom brasserie Thiriez, Theillier och Abbaye des Rocs.