Pannepot Old Fisherman's
Pannepot Old Fisherman’s Ale 2011 (11715) De Struise Brouwers, Belgien, 10 %, 33 cl, 39,50 kronor
Brun färg. Nedtonad doft med kaffe, lakrits och russin som beståndsdelar. Smaken kaffeaktig, följd av lakrits och slut i russin. Söta antydningar, väl dold alkohol och nötkärnig, lite strävt slut. Betyg 4 av 5.
Blanche des Honnelles.
På Abbaye des Rocs hemsida finns en film som får mig att vilja flytta till Belgien bums och direkt och börja kartlägga den belgiska ölen. Kombinationen smakfullt och lite egenproducerat får mig alltid på fall och filmen är en fin kombination av just det! Precis som ölen Blanche des Honnelles. Men först, för att inte få några syrliga kommentarer om att ölen är svår att få tag på – den här ölen kommer från en blandlåda sammanställd av importören Brekeriet – och du kommer inte hitta den på ditt vanliga bolag. Men är ni några stycken som vill testa fransk och belgisk öl så är det mödan värt att beställa lådan, än så länge är resultatet lysande!
Blanche des Honnelles var det ja! Vi återgår till ordningen! Bryggeriet L’Abbaye des Rocs, startade 1979 och producerar öl med vatten från egen källa. Honnelle i namnet är floden som går genom byn och alkoholhalten ligger på 6 %. Stilen är belgisk (dubbel) wit – grundråvaran vete men även korn och havre ingår – och den är ofiltrerad, opastöriserad och jäst på flaska.
Färgen är orangegulaktig och lite grumlig, doften lätt örtkryddig, lite jästig och frisk, smaken… ja, smaken är djup! Inte så syrlig som doften antyder utan mer nedtonad, lugn och majestätisk. Fruktig med fina nyanser. Citrustoner, torr, nästan lite pepprig i bakkant och med en snyggt jästig bakgrund. Medellång eftersmak med lite alkoholsötma men utan att den tar överhanden.
Att jag gillar den är självklart, frågan är hur mycket? Är man ute efter en witbier i stil med Hoegaarden hamnar man lite fel, denna är betydligt fruktigare och mer karaktärsstark. Havren hjälper till att runda av smaken och kryddningen är betydligt mer sammansatt än ien vanlig törstsläckar-vete-öl. Men vet man vad som väntar så är det ett givet köp – en snygg, spännande, bra öl i en stil som man inte dricker alltför ofta.
Att Brekeriets blandlåda än så länge håller en hög kvalitet är en underdrift – kolla gärna vad jag tyckte om de andra ölen i lådan.
Tournay Noire från Brasserie Cazeau.
Inspirerad av Saison Dupont-inlägget letar jag febrilt efter Belgien i lådorna och inser att det inte är det lättaste. Till slut hittar jag en flaska Tournay Noire, vackert mörk med svartblå etikett och kralliga 7,6 procent vilket så klart är på tok för mycket för en matlagningsöl men ska det vara Belgien så får det bli Belgien.
Stilen är stout och i glaset landar en coca-cola-färgad dryck med en enorm skumkrona som lever länge. Skummet är julmustfärgat, väldigt kompakt och lämnar mycket rester på glaset – stora gardiner och dessutom kratrar på ovansidan av vätskan.
Doften. Först en doft av rått kött och lite svag frukt men efter hand som ölen glider upp mot 10-12 grader så blommar den ut, bjuder på mörkfruktig sötma och maltig ryggrad.
Smaken. Låga kaffetoner inbäddad i en medelfyllig sötma, lite rostat men med sötman som grundsmak. Körsbär. Svag marsipan. Lite oljig. Lång och trevlig eftersmak där de rostade toner spelar snyggt med det söta.
Välgjort och kompetent men lite för söt för att passa mig helt och hållet. Gillar mer det torra i stilen.
Cazeau är ett bryggeri med lång historia och har anor sedan minst 1700-tal, de producerar ett antal öl med bra omdömen. Tournay Noire lanserades på Systembolaget i höstas men verkar inte finnas kvar – inte ens i beställningssortimentet. Om nu inte SB:s hemsida har fått fnatt, den har varit lite instabil på sistone.
Bland svenska bloggare har de fått blandad kritik för sin Noire;
”En tunn och rätt ointressant öl. Kan tänka mig att vissa uppskattar den mer än jag. Inte imponerad.” – Ofiltrerat
”Eldig karaktär med rostade undertoner i malten. ” – Blog me a beer
”Jag gillar den här ölen eftersom den är så lätt och enkel men ändå har en stor komplexitet i smaken.” – Pilsner.nu
”Cazeau Tournay Noire är ett trevligt öl och på stouthyllan tillför hon onekligen någonting alldeles nytt. I sitt utförande är hon både komplex och kraftig. Vassa armbågar? Jo tack!” – Tryffelsvinet
”Smaken är mjuk och len. Chokladkaffegrädde och lite crème brulee med lingon.” – Bière de Per
Caracole Ambrée.
Alla öl från det belgiska bryggeriet har någon form av snigel på etiketten. Det tänker man inte på första gången men efter att ha sett några olika så ser man mönstret och blir nyfiken. Så klart.
Det visar sig att namnet, Caracole, är namnet på en snigelsnäcka och att det är därför som man konstnärligt monterar in snigeln på kreativa vis i sina etiketter. Så var den nyfikenheten stillad!
Vi befinner oss alltså i Belgien med dess särskilda varianter av öl och dessutom i södra Belgien i närheten av Frankrike. Hos det lilla men prisbelönta och inte särskilt kända bryggeriet Caracole som startade sin verksamhet i början av 90-talet. 1990-talet that is.
Det börjar vackert när man häller upp Caracole Ambrée, en gulbrun, bärnstensfärgad klar vätska som kröns av ett högt skummande lock med medelstora bubblor. Skummet ligger kvar länge och är vitgult.
Doften är syrligt frisk med lite gröna, omogna äpplen på toppen. Lite jästigt och lite spritsigt med syrliga, röda bär.
Smaken är så där gäckande och komplex så att man slits mellan olika noteringar och verkligen får dra smaken ur ölen. Inte dåligt på någon sätt utan bara intensivt i hjärnvindlingarna innan man hittar rätt. Den är syrlig med röda bär, bitterjästig och skönt murrig, lite svampig mitt i allt det syrliga och väldigt väl sammansatt.
Sammantaget en väldigt välgjord variant som på ett typiskt sätt visar en belgisk ale i en normal variant. Inte enkel, inte exravagant men klart värd sina pengar. Som är 26.50 kronor. För 33 centiliter. Med en alkoholhalt på 7,5 %.
Andra som testat: Tour Trappist, Ofiltrerat, Ölhunden, Karlströms malt, Beer-naise, The Belgian Beer Odyssey, Belgian Friday.
På Ratebeer och BeerAdvocate och Iglaset.
BeerInternational 