Nej, jag kan inte ens under kraftig påfrestning påstå att St Eriks öl landar på någon topplista i min värld. Inte att de är dåliga men de är alltför anonyma för att jag ska sikta på dem med något större fokus i ölbutiken. Men ändå, det är inte sällan som det slinker ned några flaskor när det ska trilla in gäster i det Linderothska hemmet.
Och det är kanske det som är St Eriks styrka? En öl som ligger snyggt placerat i gränssnittet mellan trend och publikfrieri, med en stabil kvalitet men utan några särskilda toppar? En öl som lever på sin fantastiskt vackra flaska och snygga etikett med ett namn som känns genuint och klassiskt.
Ta St Eriks IPA till exempel. En oklanderlig brygd med en fin balans mellan kropp, fruktighet och beska men med en smak som skulle kunna förväxlas med många andra moderna ipor. Där finns inte något att haka upp smakminnet på och trots att jag druckit den fler gånger än vad jag egentligen behöver så kan jag inte skapa dess smakkontur i min gärna. Beskan lite obearbetad, fruktigheten i citrus, maltigheten halvfyllig – det skulle kunna vara väldigt många ipor det.
Men det kanske är det som är grejen? St Eriks kanske är instegsölen som får intresset att vakna? Första trappsteget på en accelererande (sluttande?) trappa där man sakta men säkert adderar smakupplevelser till smakupplevelser, nyanser till nyanser. Och då är det ju inte bara bra – då är det ju mycket bra!
St Eriks bryggare Jessica Heidrich må tycka att jag är lite gnällig men det får hon ta, jag har inte hittat hem i St Eriks smakuniversum ännu. Men då har jag så klart inte smakat samarbetsölen med Mathias Dahlgren ännu och inte heller sommarens hallonwit. Det är kanske där storheten verkligen visar sig?
St Eriks IPA kostar 17,90 kronor för 33 cl, den säljs på Systembolag över hela Sverige och du hittar den ganska ofta på fat på krogen. Testa den och skaffa dig en egen uppfattning om den svenska ölscenen idag – det är ingen dum början.
Läs mer om St Eriks bryggeri här.