En av mina favorithistorier på temat ”stor stark” är den här – historien tjänar också som påminnelse om att begreppet fortfarande nyttjas:
En kompis besöker Monks café på Wallingatan. För den som inte är bekant med stället så kan man lugnt konstatera att här sitter ölkulturen i främsta rummet. Här ligger Monks bryggeri och här fullständigt osar det öl, öl är det enda man ser.
På detta öl-Mekka går min kompis fram till disken, tittar på bartendern och beställer:
– En stor stark, tack.
Samtidigt som han säger det känner han hur fel det är. Ölhimmeln är han i och han beställer, av ren slentrian, en stor stark. Aj!
Historien förtäljer inte vad han fick för öl efter sin beställning men när den är urdrucken så tar han mod till sig, går till baren igen och inser att han inte kommer att kunna, eller vilja, göra samma beställning. Han ställer sig vid baren, får kontakt med samme bartender och tittar sig febrilt omkring mot kylskåpen för att hitta en öl han kan känna igen, eller åtminstone läsa etiketten på, och beställa. Till slut hittar han en och pekar på den och säger:
– En sådan där tack.
Bartendern går fram till kylen, pekar på flaskan, frågar:
– Den?
Lättad pustar kompisen ut och säger:
– Ja, den!
Bartendern tar fram den, öppnar den och ställer fram glas och flaska. Säger:
– Först kommer du in och beställer en stor stark, sedan väljer du, bland 200 flaskor, en av de få öl som faktiskt inte är bra härinne. Udda val!
Vad det var för öl? Har ingen aning. Och jag tror inte kompisen vet heller….
BeerInternational 
Kommentera